Urankemi i processvatten från gruvbrytning

Kemakta har på uppdrag av ett gruvbolag utrett förekomstform av uran i processvatten från gruvverksamheten. Bedömningsgrunder gällande miljökvalitetsnormer (MKN) har införts för inlandsvatten genom föreskrift (HVMFS 2013:19). Uran har identifierats som ett särskilt förorenande ämne (SFÄ). Halterna av uran i läns- och processvatten ligger idag högre än SFÄ-värdet men inga toxiska effekter syns i de sjöar och vattendrag dit överskottsvatten bräddas.

 

Syftet med Kemaktas arbete är att jämföra den faktiska kemiska formen hos det lösta uranet med den kemiska form som förutsatts vid framtagningen av SFÄ-värdet. En geokemisk modellering visar att uranyljonerna i processvattnet i huvudsak föreligger som uranylkarbonat medan SFÄ-värdet baserats på undersökningar med uranylsalter med annan sammansättning.

 

Kemaktas utredning ger en beskrivning av egenskaper hos de olika jonformerna av uran i olika kemiska miljöer och vad som är känt om förmågan hos de olika formerna att passera biologiska membran (biotillgänglighet, bioupptag). Överslagsberäkningar för hur uranet binder till organiskt kol har också gjorts för processvattnen baserat på tillgängliga kemiska analyser. Enligt Kemaktas bedömning kan skillnaderna i den kemiska formen hos uranjoner utgöra grund för argumentation att SFÄ-värdet inte är tillämpligt för det aktuella processvattnet. Kemaktas resultat kommer användas av gruvbolaget i deras vidare process med tillståndsansökan.

Kontaktperson

Lars Olof Höglund

loh@kemakta.se
+46-8-617 67 17