När en verksamhet med strålning avvecklas ska verksamhetsutövaren visa att tillräckliga åtgärder vidtas för att sanera och kontrollera lokaler och angränsande markytor som kan ha förorenats med radioaktiva ämnen. En frågeställning är vilka eventuella kvarvarande föroreningsnivåer av radioaktiva ämnen som kan accepteras med tanke på lokalernas eller markens fortsatta användning.

Uppdraget

Strålsäkerhetsmyndigheten (SSM) identifierade att myndigheten behöver mer kunskapsunderlag inför beslut om friklassning av mark som har förorenats med radioaktiva ämnen. SSM finansierade därför uppdraget, som Kemakta utfört, att göra en uppskattning av stråldoser som en viss förorening med radioaktiva ämnen i mark kan komma att ge upphov till. På samma sätt som Naturvårdsverket tagit fram generella riktvärden för mark som förorenats, med icke-radioaktiva ämnen, har detta uppdrag utgått ifrån de generella exponeringsscenarierna känslig markanvändning (KM) och mindre känslig markanvändning (MKM).

Inom uppdraget utfördes beräkningar av stråldoser till människa som en förorening med radioaktiva ämnen i mark kan ge upphov till. Uppdraget omfattade en uppskattning av individdoser för åldersgrupperna 0-5 år, 6-15 år och 16-70 år. Beräkningar utfördes för följande radionuklider: H-3, Cl-36, Fe-55, Co-60, Ni-63, Sr-90, Tc-99, Cs-134, Cs-137, Np-237, Am-241, Pu-241, Pu-238, Pu-239, Pu-240, U-232 serien med Th-228, U-235 serien med Pa-231 och Ac-227, U-238 serien med U-234, Th-230, Ra-226 och Pb-210, samt Cm-244.

Modell och resultat

Individdoser uttrycks som enhetsdoser i mikroSievert per år (µSv/år) vid en antagen föroreningsnivå på 1 Becquerel per kilo (Bq/kg) för enskilda radionuklider homogent fördelad i det övre markskiktet. Modellberäkningarna är avsedda att användas för mindre markområden som förorenats av radioaktiva ämnen. Modellen inkluderar uppskattning av föroreningars fördelning i miljö, transport av föroreningar och exponering av människor genom ett antal exponeringsvägar. Exponeringsvägar som inkluderas i modellen är: extern dos, oralt intag av jord, inandning av damm, intag av dricksvatten från en brunn på det förorenade området, intag av växter som odlas på det förorenade området och intag av kött och mjölk som produceras på området. Den utvecklade modellen kan även användas för beräkning av radionuklidhalter i grundvatten samt radonhalt i inomhusluft som uppkommer som en konsekvens av markföroreningen. Beräkningarna har gjorts för tiderna 1, 10, 30, 100, 300 och 1000 år efter antagen tidpunkt för förorening. Resultaten visar att den högsta enhetsdosen vid känslig markanvändning beräknades för Ra-226 med dotterradionuklider (2,1 µSv/år per Bq/kg). De näst högsta enhetsdoserna vid känslig markanvändning beräknades för Co-60 (1,5 µSv/år per Bq/kg) och U-232-serien (1,2 µSv/år per Bq/kg). Vid mindre känslig markanvändning beräknades de högsta enhetsdoserna för Co-60 (0,67 µSv/år per Bq/kg) och därefter Ra-226 med dotterradionuklider (0,53 µSv/år per Bq/kg), U-232-serien (0,42 µSv/år per Bq/kg) och Th-228 med dotterradionuklider (0,33 µSv/år per Bq/kg).

Resultaten har presenterats i rapporten (2023:08 Stråldoskonsekvenser vid friklassning av markområden som förorenats med radioaktiva ämnen).