Under avveckling av kärnkraftsanläggningar kommer det att uppstå en hel del brännbart avfall med låg kontamineringsnivå (VLLW, very low level waste). Detta förutses hamna i ett markförvar även om organiskt avfall inte är lämpligt för deponering generellt.
I detta projekt utredde vi de radiologiska konsekvenserna av förbränning av en begränsad mängd brännbar VLLW med en viss nivå av kontaminering i en konventionell förbränningsanläggning. Syftet med projektet var att se om konceptet är möjligt när man tillämpar en rimlig radionuklidvektor och följer hanteringskedjan i en förbränningsanläggning respektive hantering av askan på en deponi. Underlag för antaganden till modellen baserades på dialog med två förbränningsanläggningar, en deponi och en kärnteknisk anläggning som avvecklas.
Vi utvecklade scenarier som beskrev de olika hanteringsmomenten och valde parametrar baserade på praxis på anläggningarna. Doserna var dominerade av extern exponering, särskilt från Co-60. För de aktuella anläggningarna konstaterades att det inte finns någon radiologisk risk till allmänheten eller personer som jobbar på anläggningen och deponin. Resultaten har öppnat upp debatten inom kärnkraftsindustrin och vid myndigheterna om det bästa möjliga sättet att hantera lågaktivt brännbart avfall.